Jag var bara inte gjord för dessa dar.

Dygnet har pågått i tjugotre timmar och tjugoen minuter. Jag sitter i mörkret och lyssnar på Håkan. Augusti har börjar släppa in hösten och det är så vackert, överallt. Träden börjar skifta i en orange, snart alldeles gul dress.
Jag har gått första veckan i nionde klass. Känslorna hoppar upp och ner, hit och dit, från ställe till ställe, från känsla till känsla. Min hjärna skriker om hur bra allt är, samtidigt som hjärtat hela tiden påminner en om att man var bara inte gjord för dessa dar. Men det är okej. Jag känner att jag kan räkna mina alternativ med bara en hand, och det är som sagt, okej. Hösten har ju faktiskt kommit, och den har förvandlat allt till en grå-gul nyans. Natur som känslor. Men det är så det ska vara om hösten, grått och kallt, med tjocka filtar och stickade tröjor. Och massvis av te. Det är ju precis såhär det ska vara.